Du hårda värld

Att vi haft en tuff höst är det nog ingen som missat. 
Den började med fågelpremiären när jag fick ringa till Jens och berätta att vi skulle ha barn igen och Filip skulle bli storebror. 
Säg den lycka som varar, en vecka senare börjar jag blöda och det vill inte ge sig så efter dryga två veckor får jag komma på ultraljud. 17 september hade jag tid på gyn, där jag blev undersökt av två läkare varav den ena skickade mig raka spåret till sunderbyn där jag skulle bli inlagd. En vecka på sjukhus, hemskt och rent bedrövligt. 
Jag genomgick undersökningar med fyra läkare i rummet och telefonsamtal med Umeå. Jag hade alltid rester från en graviditet som satt i området från snittärret, massvis med cirkulation och blodkärl och ett skyhögt hcgvärde i kroppen. Otroligt hög blödningsrisk och ingentig någon har speciellt stor erfarenhet av eftersom det händer i snitt var tredje år i norrbotten. 
Det diskuterades fram och tillbaka vad som skulle göras, de strävade efter att jag skulle få ha kvar livmodern i så bra skick som möjligt.
Eftersom vävnadsklumpen var så pass försörjd med blodkärl så ville man inte in och skrapa vid ett ärr och så tunn livmodervägg. 
8 sprutor cellgift som jag mådde pyton av till och från, illamående och fruktansvärt trött med informationen att det värsta som kan hända är en blödning och dom måste plocka livmodern. 
Första tiden var hemsk, livrädd och förtvivlad över vad som kunde hända. Jobbiga veckor med många känslor och ovisshet.
Jag började svara på behandlingen och läget var stabilt. Mååånga undersökningar och provtagningar senare sitter vi här idag, 0 hcghormon i kroppen, ingen som helst cirkulation i området och en vävnadsklump som de verkar minskar i storlek. Resan är inte färdig men läkarna är mer än nöjda och tror kroppen ska fixa det här själv utan operation. Jag tror på dom!
När vi frågat om varför så är svaret vi får att det här är en av riskerna med kejsarsnitt, det är en av dom väldigt ovanliga och sällsynta.
Onda ting är tre, Jens tappade sin farmor och två arbetskamrater miste livet på arbetet vid en hemsk olycka.
 
Det sägs att man kommer starkare ur, men ska det vara den här vägen man måste gå för att bli stark.. då är jag hellre svag.
 
Jag hoppas klumpen av vävnad är putsväck nästa fredag när jag har tid för ytterligare ultraljud och att vi kan lägga det här bakom oss och gå vidare med våra liv.
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag är halv.

Som gräddet på moset så gjorde jag en mindre rolig upptäckt på morgonen. Tog upp telefonen ur väskan på jobbet och ser till min stora skräck och fasa att skärmen är helt kajk, blåa vita svarta ränder är det enda man ser. Sagt och gjort så tog det inte så många sekundere så var jag nere på telefonaffären där han konstatera att displayen är helt ur funktion. Ingen garanti ska ni tro det finns kvar heller så jag får vackert betala 2295kr för att få en ny 4S alt. lägga dryga 6000kr för en ny 5:a. Jag kan inte leva utan min Iphone, det vet jag nu! Hur som, jag har ingen telefon och kan inte nås till jag åtgärdat problemet.
 
Bara några få veckor kvar till semester och det känns så bra! Det känns ännu mer påtagligt när man är mitt i en sånn där härlig vecka med 57 timmars arbete att plöja sig igenom med bara en dag ledigt. Jag får glädjas åt att det är länge innan mitten på augusti och nästa jobbhelg infaller.
 
Ikväll efter Filip lagt sig för kvällen gick jag ut och skrapade färdigt grillstaden så tanken är att jag imorn ska åka och välja färg och börja måla. Grillstaden såg för taskig ut och färgen likaså men det ska de bli ändring på.
Jens och Jerry cyklade till bersika ikväll och hjälpte Mattias så jag tänkte att jag skulle hinna få undan en massa under tiden men jag känner mig inte särskilt effektiv men jag får nog lov att sätta lite fart så jag får göra kvällen nångång. Fille ska vara med mormor imorn så jag fick ju plötsligt sovmorgon när jag inget barn har att lämna på dagis halv sju på morgonen, går genast så mycket fortare.
 
 
Det blir mer sällan än ofta som man tänkt sig.
 
 
 

Nya tag

Semestern är ett minne blott, jag jobbar helg och har 12 timmar kvar imorgon innan den sköna känslan infinner sig att det är över för den här gången.

Vi hade det otroligt lugnt och skönt i fjällen, såklart. Har nästan redan börjat längta till nästa säsong och vilka veckor vi blir där är näst intill spikade.
Men nu först har vi en härlig sommar framför oss, vissa planer har vi här hemma men inget som slår fjolåret så det känns bara kul.
5 veckor semester/föräldraledigt var ska vi ha varav 4 veckor tillsammans allihopa. Filip får 6 veckor ledigt, det är han värd! Det här ska bli hans sommar med sol, bad och lek.

Cyklarna har tinat fram och jag bestämde att jag verkligen ska försöka ta cykeln till jobbet i den mån det går. Ids inte när jag ska lämna på dagis 6.30, då får det vara. Men alla gånger jag jobbar kväll och helg så igår kom första tillfället och fortsatte lika idag. Det tar faktiskt bara 20-25 min med urusel kondition jämfört med 10-15 min med bil, så 16km 'gratis' motion varje dag ska man väl inte kasta bort, skönt både när man kommit sig till jobbet och landat hemma igen. Vi fortsätter imorgon igen!

Det är tack och godnatt nu efter en kvällskorv ute vid elden.


Proppen

Fredag, ledig, helg... Vi har fortfarande inget varmvatten sedan i söndags. Idag kommer Jens hem med lite nya saker så vi ska kunna lösa isproppen, annars är det möjligt att jag säljer huset för en billig peng.

Ikväll ska vi lämna Filip en stund och faktiskt roa oss lite. Hockey och mat på challenge! Det är längesen vi lämnade bort han för nöjes skull, det börjar nog vara året sedan sist. Vi hämtar upp honom på hemvägen just för att det är så mysigt vakna alla lördagsmorgon, vara ledig och gå ner för frukost tillsammans innan dagen drar igång.

På fyra veckor har vi packat och klart för att åka upp till vuogga för två veckors härlig semester. Det ska bli så roligt och skönt så ni anar inte, Filip längtar nog också efter att få vara ute dagarna i ända och köra 'skooo', åka Bob och ha roligt :-)

Nu ska jag helgstäda lite med kallvatten! Trevlig helg :-)


Ljusnat

Hur uppiggande är det inte när Filip vaknar med pappas väckarklocka och det faktiskt börjat ljusna ute. Det gör det lite lättare att kliva upp trots att klockan är halv sex och vi ingenstans ska först i eftermiddag.

-26 här idag, vi håller nog oss inomhus. Främmande av Malin på förmiddagen och sen kvällsjobb 16-21.
Mysstund på soffan har vi haft. I min vildaste fantasti trodde jag att fille skulle somna om en stund men han laddade nog bara batterierna för tågbanebygg.
Klockan har passerat att det är ok lämna filten och soffan, lite mer kaffe och eventuellt släppa ut Jerry men helst inte, får väl frostskador bara av att öppna dörren.

Jag längtar till våren och alla underbara dagar i fjällen!


Feta tisdag

Istället för att äta semlor har jag för andra dagen irad tagit mig ut och sprungit. Gick tusen gånger lättare idag med musik i öronen.
Vi avlöste varandra jag och Jens, när jag kom in var det hans tur så Jerry är nöjd och belåten.
Tänkte att träningsvärken från igår skulle släppa men det vette då gudarna, tycker det redan känns ömmare.

En bra ledig dag till ända, 7-16 i dagarna tre nu. Full fart mot helgen. Den lediga helgen efter jobbarhelg är alltid lite extra efterlängtad. Eventuellt åker vi till vuogga, kanske. Kanske inte.. Vi får se.

Nu ska jag packa upp symaskinen och preniärköra några sömmar, Jens lundhagsbyxor ska visst lagas. Kan bli spännande!




Älska!

Precis kommit in från en härlig promenad längs skoterleden i solskenet. Under tiden jag gick så konstaterade jag att vi bor så fantastiskt fint och bra till att man vill dö en smula.
Att ha nära till stan, alla bekvämligheter ett stenkast bort, vi har grannar men inte så dom ser vad vi har på tallriken på bordet, en liten skog alldeles vid gården, fantastiska ställen att promenera runt, rådjur som spatserar runt på gården, skoterled 150 meter härifrån, tyst lugnt och lagomt stilla. Vad mer kan man önska sig!? =)
Jag kommer ofta att tänka på det när vi är ute på tur här runtikring.. Idag var en sånn dag. Undrar jag om det är därför vi trivs så gudomligt bra =)

Alla de små blev trötta, Jerry ligger på köksoffan och tar igen sig och Filip sover ute i vagnen. Jag har kokat kaffe så det ska jag dricka upp och sen göra ett litet städ inför helgen som är på intåg.


Förberedelse

Jobbarhelgen är i full gång och plötsligt har jag bara 12 timmar kvar imorgon så var den över för den här gången.

Har duschat, satt igång en brasa, äter lite chips och dip, dricker lite cola och ser en film på tv. Rätt mysig lördagkväll för mig själv ändå, jag klagar inte.
Är nog bäst att vänja sig med ensamma kvällar eftersom det drar ihop sig för Garpenberg och vi endast kommer ha fredag och lördagkväll tillsammans jag och Jens, de helger jag inte jobbar.
Jag har börjat förbereda mig mentalt för det, vi har vanan inne men skillnaden var väl då att jag var mammaledig och betydligt kortare avstånd och mindre tid som han var borta samt handlar det inte om veckors arbete, eller månader.. Vi talar nog närmare dryga året.
Allt går och tur är väl det! =)

Det är så tomt här hemma utan Filip.. Jag är inte speciellt van att vara utan honom. Knappt sett han sen igår på dagen förutom inatt när han kom tassandes över till oss där han skulle fortsätta sova. Inte mig emot trots att det kan bli lite trångt men det får det så gärna vara emellanåt.

Ikväll när jag svängde in på infarten möttes jag av rådjuren som numer titt som tätt besöker våran gård. Blev alldeles paff där dom stod men lika fort sprang dom in till skogen här bredvid.

Nu ska jag ägna mig åt filmen istället!


Underbara och älskade barn!


Sista dagen på detta år.

2012 börjar lida mot sitt slut, ännu ett toppenår på alla sätt och vis.

Första månaderna flyttpackade vi för brinnande livet, planerade och längtade till den dagen, 23 februari blev det lilla röda, men helt perfekta skatanvägen 121 vårat.
Vi tapetserade lite och flyttade in som hastigast innan vi packade och flyttade upp till husvagnen och fjällen i flera veckor, vi mådde så bra som möjligt bara går och hade underbara runt omkring oss med en nykläckt liten Elly.

Hem kom vi i slutet på april, la oss i magsjuka och firade Filips första födelsedag.
Älskade underbara barn som såklart förgyller årets alla dagar.

I början på maj åkte jag med Emma och Linda på en weekend till Sthlm, shoppade, åt och mådde gott. Gör jag gärna om igen!
I samma veva tog jag upp karriären igen efter 14 månader hemma. Eftersom jag hade fått en tjänst på stället där det kändes som att jag hörde hemma så var det inte så vemodigt att börja om, inte heller när jag bara jobbade halvtid hela sommaren.

I början på sommaren åkte vi till byske med husvagnen där Filip tog sina första steg, helt apropå så stapla han bara iväg. Höjdpunkt om något!

Sommaren.. Ja den sommaren. Vi rev huset och började om. Vi slet och svor, byggde och det jävlades, det flöt på och gick som på räls emellanåt. Less på att måla var jag nått så oerhört.
Ingen av oss längtar tillbaka men vi är otroligt nöjda med det vi åstadkommit och vi hade inte kunnat gjort det bättre :-)

Hösten har flytit på, Filip började på dagis, jag gick upp i tid och Jens låg borta och jobbade under veckorna. Vi klarade oss fint omän det var strängt emllanåt. (Är nog inget mot hur våren/sommaren/hösten kan komma att bli, men det tar vi sen om utfifall det blir så.)
Hips vips var det december och Filip startade magsjukeepidemi igen, Jens trillade dit medan jag stod emot. Jag fyllde 25 år och julafton hade vi hemma hos oss med mina och Jens föräldrar, syskon.
En bra jul har vi haft på alla sätt, nu har vi nyårsafton framför oss som vi i sedvanlig ordning ska tillbringa tillsammans med våra bästa vänner. Filip kommer nog inte vara speciellt ledsen över sällskapet, busa med sina bästa storkompisar.

2012 har varit ett bra år och jag hoppas 2013 kommer bli minst lika bra!

Tänk, nu har det vänt och vi går mot ljusare tider! Vi har så mycket att se framemot. Jag trånar redan efter våran ledighet till våren! =)


Jullov!

Det är just precis vad Filip har, jullov ända fram till 9 januari. Han skulle egentligen ha varit både onsdag och torsdag iveckan men han ska få vara med farmor och farfar istället. Eftersom det cirkulerar magsjuka på dagis så tyckte t.o.m Jens att det inte var någon dum idé att hålla han därifrån när det likaså bara var 2 dagar kvar. Förhoppningsvis klarade han sig från smittor igår och att vi slipper få det en omgång till såhär lagom till jul.
Så himla härligt att få vara lediga tillsammans ett par veckor allihopa! =)

Idag ska vi göra ett ryck jag och Filip med julklapparna som återstår. Ska börja göra oss färdiga för en stadstur och min tanke var att vi skulle vara i stan klockan 10.

Det är en del att ordna med när vi ska fira julafton hemma hos oss, men det blir roligt.

Nu ska vi börja göra oss färdiga för en stadstur!

En bild på starke Adolf! =)


25 år

25 år och en dag. Det känns som för två dagar sen, ingen större förändring.
Hade främmande och fick presenter hela dagen. Imorgon har jag kalas igen, kanske jag får en present då också! =) tusen tack alla för att ni kom!
Men jag tror inte att gårdagen slår 24årsdagen, några dagar innan fick jag en julklapp av min chef där hon erbjöd mig en tjänst på mitt gamla jobb, funderade inte ens på svaret och här sitter jag nu, ett år senare och det känns så jäkla bra! =)
9 december 2011 ringde Jens mitt på dagen och berättade att mäklaren hört av sig för att säga att vi hade högsta budet och 'vann' huset. Vilken känsla!
Där bor vi nu i vårat hus som vi format och byggt om precis som VI vill ha det och känner varje sekund att vi trivs så jäkla bra! =)

På förmiddagen idag före jobb och dagis klädde vi oss och gick ut i den nysnöade snön på promenad. Jerry fick dra Filip i pulkan. Fille hade skitroligt där bak och Jerry fick arbeta lite hårdare än en vanlig promenad, heelt perfekt.

Nu längtar jag hem, hem till Hortlax, hem till världens bästa Filip, hem till världens bästa Jens, hem till världens bästa Jerry!

Jag bjuder på en som jag tycker blev så fin bild, Filip med sin kompis Evert.


Godmorgon!

Idag vaknade vi (läs Filip) till pappas väckarklocka. Suget på att kliva upp var inte särskilt stort men jag släpade mig ner och till soffan under filten där jag huserar än. Välling och kaffe har jag åstadkommit.
Filip sitter och myser framför babblarna, han verkar vara betydligt mer redo för dagis idag än igår så det känns ju lovande.

Om man skulle börja ta tag i dagen, klockan börjar rinna iväg fast man inte kan tro det när de är bäcksvart ute.



Burr!

Idag har det varit bitigt ute, mysigt med att ha varmt om fossigsarna och en brasa som värmer. Imorse när jag klev ner från sista trappsteget på trappan så ångrade jag inte för en sekund att vi gjorde oss besväret och kostade på att lägga in golvvärme. Det är skönt att känna hur rätt man gjort, iaf utifrån oss själva :-)
Värmen på golvet blir lite mer påtaglig när det är såhär pass kallt ute.

Mindre trevligt och i vild panik ropade jag på Jens som låg och drog sig när jag insåg att det inte gick att få fram varmvatten i kranarna. Det var tydligen så enkelt att gå ut och isolera rörstumpen där ute. Räckte visst inte med en handduk i 20 minus ;-)
Jag hann tänka tusen tankar om att hela systemet frusit sönder och sånna drastiska saker.

Har städat undan efter sjukstugan och tvättat alla sängkläder dom använt och filtarna på soffan. Jens är väl först ikväll fit for fight medan fillepille inte riktigt är på banan igen. Han är inte speciellt sugen på att äta och det är inte likt han och bajseriet är kanske inte riktigt som det ska vara omän inte överdrivet men ändå. Han får stanna hemma imorgon också så får vi se ifall han är på g för att åka på dagis på torsdag, det tar vi då. Jag vill inte skicka han om han inte är hundratie pigg och sen ska han ju inte fara så han smittar alla andra barn.
Eftersom jag inga symtom har så är det jag som återgår till jobbet imorn, planeringsdag som jag helst inte ville missa. Jens får ta över vårdandet av barnet imorgon.

Tack och hej!


Peppar peppar..

... Ta i trä! Jag är frisk! Ja, än ska jag väl inte ta ut någon seger men ju längre tiden går.. :-)
I eftermiddag trodde jag loppet var kört, rustade mig med hink och vandrade omkring här.. Jens stöttade mig genom att skratta åt mig och var så belåten att han gjort bort sitt. Falskt alarm, tänk så psykiskt illa man kan må att man faktiskt tror man ska kräkas nästa sekund.

Filip börjar vara rätt så återställd, kanske inte helt och hållet fräsch i magen och inte fullt så matfrisk. Så vi stannar såklart hemma tills allt fungerar som det ska igen.
Jens är väl rätt pigg och fräsch han också, så det går åt rätt håll. Bara jag kvar då..
Jag har skräck för att gå och lägga mig, är så fruktansvärt rädd för att somna och sedan vakna av att jag mår dåligt. Sjukt? Ja visst. Jens vill att vi ska sova uppe i sängen inatt och det låter väääldigt lockande efter två nätter på en spjälsängsmadrass på golvet. Det känns på något konstigt sätt tryggare sova nere ifall det skulle slå till. Ja vi får se hur jag gör. Världsliga och stora problem.. Jag är inte av denna värld när det kommer till just, magsjuka.

Renbäddade åt Filip och flyttade upp hans madrass och täcke till hans säng ikväll, så han sover gott nu. Lilla lilla hjärtegull. Han är hemskt mammig nu och det har väl knappast dragit från de dagar han nu varit sjuk. Jag klagar inte men det skulle ju inte göra något om pappa också dög emellanåt.

Nu ska jag rensa bort tankarna från allt vad magsjuka har att göra och lägga mig på madrassen här framför elden under filten och se lite tv!






Usch och blä!

Filip ville inte ha någon middag och sekunden senare blev han gnällig och inte sitt rätta jag, en stund senare kräktes han lite, kräktes lite till och kräktes massor, och kräktes massor.. Och så fortsatte det hela kvällen och halva natten.
Jag och Filip bäddade och sov (sov och sov) på madrass framför tvn inatt. Nu är han relativt pigg.. Det är inte Jens, nu är det hans tur. Jag är glad så länge jag klarar mig så nån av oss är någorlunda pigg och fräsch för att orka ta hand om Filip.
Mår illa gör jag men det har jag gjort sen Filip kaskadkräktes första gången.
Jag räknar minutrar med två ordentliga smittor i min närhet.
Huja!

Min stora skräck för magsjuka blir knappast mildare för varje gång vi drabbas.

Nu ska jag lägga mig på spjälsängsmadrassen som jag bäddat på.. Vi sover nog framför tvn och brasan inatt också. Om jag nu inte sover på toa.. Det återstår att se.


RSS 2.0