Torsdag idag och jag jobbade till 12 idag, och de sörjer jag inte speciellt mycket. For hem direkt och sen dess har jag inte gjort många knop. Sitter i starka funderationer om att stöka undan lite här hemma. Är roligare att komma hem på söndag om det är undanplockat och fint. Imorn när jag slutar klockan 12 så far vi direkt upp till vuogga så kommer Johanna och Jens sen på kvällen när hon slutar jobba. Blir roligt fara bort en helg, göra nått annat.. trevligt sällskap och få vara ute i det härliga vädret som lovas. Tyvärr är jag skoterlös ihelgen till min killes stora missnöje. Men jag får kanske snålåka med Johanna också nån bit. Hade tänkt göra iordning allt ikväll så det i princip bara är lasta skotern och fara. Av erfarenhet så tar man sig aldrig ivög som planerat, för det är alltid nånting som ska strula och försena allt.

Alltså, när man tänker på hur fort tiden går.. så blir man ju nästan rädd. Kom och tänka på det idag när jag pratade med Linnea och hon sa att hon och Niklas hade 4år idag. Alltså 4 år.. det är 4 år. Det är ganska lång tid. Men det känns kanske som hälften av tiden. Om 4 år är jag på mitt 26:e år, och ska de gå lika fort som dom senaste 4 åren så kommer de ju bara smälla till så är jag 30. Jaja.. nog om djupa tidsperspektiv..


Nu ska jag ta tag i trasan, och ta fram något ur frysen så vi får nån middag idag. Ska vara med min pärla idag också en stund, och det ska bli kul att träffa busfröt. Har inte träffat han på gud vet när, har ärligt talat undvikit han en tid eftersom han haft den där äckliga sjukan, magsjuka som jag mest troligt är livrädd för. Får hjärtklappning bara jag hör nån nämner ordet och sen mår jag illa i 2 veckor om nån i min närhet har eller har haft magsjuka.

Man blir glad av att folk som man inte känner på de viset kan be om ursäkt för en bagatell som ingen egentligen bryr sig om. En dålig dag och stressad kan alla vara, men att man sen ber om ursäkt för det är bra gjort. Det är ju inget som man kan säga är vanligt ens bland dom närmaste. Ska inte sitta och säga att jag är bättre själv, för det tror jag verkligen inte. Men poängen i det hela var att det blir betydligt mycket trevligare om man kan inse sina snesteg och be om ursäkt.

Börjar vara måttligt less på att ha ont i magen, eller ont vet jag väl inte heller.. ett sug i magen jämt och ständigt, som inte verkar vilja ge med sig. Men det går väl över så småningom..

Jaja, nu får det vara bra!