Nu efter ha varit ledig i tre helger så har jag kommit fram till att, de är inte bra de heller.. men säg när någonsin allt är bra? Man blir bekväm med att vara ledig, så när man väl ska jobba så blir de bara ännu mer besvärligt och trist än vad de i vanliga fall är. Så lagom är nog bäst lika fullt, de är inte bra att ha de bra för länge. Fast nu ska jag väl inte klaga (egentligen), har bara jobbat idag, var ledig igår. Meen de lär straffa sig på lönen sen, men vad ska man göra.. nöden har ingen lag. Tur att jag har en (rik..) kille ;)


Nu börjar den här helgen lida mot sitt slut och de vet jag väl inte om jag är så förtjust i, jag vill nämligen inte att de ska bli imorgon måndag. Huja! Turligt nog har jag Sabina med mig, så hon ska jag utstätta för vissa otäcka syner :P


Helgen som sådan, fredagen började tidigt med ett blodprov och jag Hanna Aldrin klarade de galant, utan minsta tecken på att vilja svimma. Visserligen låg jag i en säng och höll Jens i handen så skam vore ju annat. Efter jag varit sådär duktig begav vi oss till Öjebyn där Jens och Per hamnade i garaget så vi tjejor och Harry fick roa oss med annat. En god middag och en god efterrätt blev de på kvällen, som bestod av renkött, sallad och vitlöksbröd. Till efterrätt gjorde vi marängswisch som var sådär äckligt gott, som de brukar vara. Lördag tog vi en fika/lunch med Julia och Niklas på stan och på eftermiddagen blev jag lämnad åt mitt öde, Jens for till stugan med Per så jag fick en väldigt lugn och ensam lördagkväll men jag överlevde även den så de var nog inte så farligt ändå.


Nä nu ska jag fortsätta längta hem, till våran nystäade lägenhet och få se den sista skymten av Jens den här veckan.