Idag vaknade vi (läs Filip) till pappas väckarklocka. Suget på att kliva upp var inte särskilt stort men jag släpade mig ner och till soffan under filten där jag huserar än. Välling och kaffe har jag åstadkommit.
Filip sitter och myser framför babblarna, han verkar vara betydligt mer redo för dagis idag än igår så det känns ju lovande.

Om man skulle börja ta tag i dagen, klockan börjar rinna iväg fast man inte kan tro det när de är bäcksvart ute.