2012 börjar lida mot sitt slut, ännu ett toppenår på alla sätt och vis.

Första månaderna flyttpackade vi för brinnande livet, planerade och längtade till den dagen, 23 februari blev det lilla röda, men helt perfekta skatanvägen 121 vårat.
Vi tapetserade lite och flyttade in som hastigast innan vi packade och flyttade upp till husvagnen och fjällen i flera veckor, vi mådde så bra som möjligt bara går och hade underbara runt omkring oss med en nykläckt liten Elly.

Hem kom vi i slutet på april, la oss i magsjuka och firade Filips första födelsedag.
Älskade underbara barn som såklart förgyller årets alla dagar.

I början på maj åkte jag med Emma och Linda på en weekend till Sthlm, shoppade, åt och mådde gott. Gör jag gärna om igen!
I samma veva tog jag upp karriären igen efter 14 månader hemma. Eftersom jag hade fått en tjänst på stället där det kändes som att jag hörde hemma så var det inte så vemodigt att börja om, inte heller när jag bara jobbade halvtid hela sommaren.

I början på sommaren åkte vi till byske med husvagnen där Filip tog sina första steg, helt apropå så stapla han bara iväg. Höjdpunkt om något!

Sommaren.. Ja den sommaren. Vi rev huset och började om. Vi slet och svor, byggde och det jävlades, det flöt på och gick som på räls emellanåt. Less på att måla var jag nått så oerhört.
Ingen av oss längtar tillbaka men vi är otroligt nöjda med det vi åstadkommit och vi hade inte kunnat gjort det bättre :-)

Hösten har flytit på, Filip började på dagis, jag gick upp i tid och Jens låg borta och jobbade under veckorna. Vi klarade oss fint omän det var strängt emllanåt. (Är nog inget mot hur våren/sommaren/hösten kan komma att bli, men det tar vi sen om utfifall det blir så.)
Hips vips var det december och Filip startade magsjukeepidemi igen, Jens trillade dit medan jag stod emot. Jag fyllde 25 år och julafton hade vi hemma hos oss med mina och Jens föräldrar, syskon.
En bra jul har vi haft på alla sätt, nu har vi nyårsafton framför oss som vi i sedvanlig ordning ska tillbringa tillsammans med våra bästa vänner. Filip kommer nog inte vara speciellt ledsen över sällskapet, busa med sina bästa storkompisar.

2012 har varit ett bra år och jag hoppas 2013 kommer bli minst lika bra!

Tänk, nu har det vänt och vi går mot ljusare tider! Vi har så mycket att se framemot. Jag trånar redan efter våran ledighet till våren! =)