2012 börjar lida mot sitt slut, ännu ett toppenår på alla sätt och vis.

Första månaderna flyttpackade vi för brinnande livet, planerade och längtade till den dagen, 23 februari blev det lilla röda, men helt perfekta skatanvägen 121 vårat.
Vi tapetserade lite och flyttade in som hastigast innan vi packade och flyttade upp till husvagnen och fjällen i flera veckor, vi mådde så bra som möjligt bara går och hade underbara runt omkring oss med en nykläckt liten Elly.

Hem kom vi i slutet på april, la oss i magsjuka och firade Filips första födelsedag.
Älskade underbara barn som såklart förgyller årets alla dagar.

I början på maj åkte jag med Emma och Linda på en weekend till Sthlm, shoppade, åt och mådde gott. Gör jag gärna om igen!
I samma veva tog jag upp karriären igen efter 14 månader hemma. Eftersom jag hade fått en tjänst på stället där det kändes som att jag hörde hemma så var det inte så vemodigt att börja om, inte heller när jag bara jobbade halvtid hela sommaren.

I början på sommaren åkte vi till byske med husvagnen där Filip tog sina första steg, helt apropå så stapla han bara iväg. Höjdpunkt om något!

Sommaren.. Ja den sommaren. Vi rev huset och började om. Vi slet och svor, byggde och det jävlades, det flöt på och gick som på räls emellanåt. Less på att måla var jag nått så oerhört.
Ingen av oss längtar tillbaka men vi är otroligt nöjda med det vi åstadkommit och vi hade inte kunnat gjort det bättre :-)

Hösten har flytit på, Filip började på dagis, jag gick upp i tid och Jens låg borta och jobbade under veckorna. Vi klarade oss fint omän det var strängt emllanåt. (Är nog inget mot hur våren/sommaren/hösten kan komma att bli, men det tar vi sen om utfifall det blir så.)
Hips vips var det december och Filip startade magsjukeepidemi igen, Jens trillade dit medan jag stod emot. Jag fyllde 25 år och julafton hade vi hemma hos oss med mina och Jens föräldrar, syskon.
En bra jul har vi haft på alla sätt, nu har vi nyårsafton framför oss som vi i sedvanlig ordning ska tillbringa tillsammans med våra bästa vänner. Filip kommer nog inte vara speciellt ledsen över sällskapet, busa med sina bästa storkompisar.

2012 har varit ett bra år och jag hoppas 2013 kommer bli minst lika bra!

Tänk, nu har det vänt och vi går mot ljusare tider! Vi har så mycket att se framemot. Jag trånar redan efter våran ledighet till våren! =)

Det är just precis vad Filip har, jullov ända fram till 9 januari. Han skulle egentligen ha varit både onsdag och torsdag iveckan men han ska få vara med farmor och farfar istället. Eftersom det cirkulerar magsjuka på dagis så tyckte t.o.m Jens att det inte var någon dum idé att hålla han därifrån när det likaså bara var 2 dagar kvar. Förhoppningsvis klarade han sig från smittor igår och att vi slipper få det en omgång till såhär lagom till jul.
Så himla härligt att få vara lediga tillsammans ett par veckor allihopa! =)

Idag ska vi göra ett ryck jag och Filip med julklapparna som återstår. Ska börja göra oss färdiga för en stadstur och min tanke var att vi skulle vara i stan klockan 10.

Det är en del att ordna med när vi ska fira julafton hemma hos oss, men det blir roligt.

Nu ska vi börja göra oss färdiga för en stadstur!

En bild på starke Adolf! =)

25 år och en dag. Det känns som för två dagar sen, ingen större förändring.
Hade främmande och fick presenter hela dagen. Imorgon har jag kalas igen, kanske jag får en present då också! =) tusen tack alla för att ni kom!
Men jag tror inte att gårdagen slår 24årsdagen, några dagar innan fick jag en julklapp av min chef där hon erbjöd mig en tjänst på mitt gamla jobb, funderade inte ens på svaret och här sitter jag nu, ett år senare och det känns så jäkla bra! =)
9 december 2011 ringde Jens mitt på dagen och berättade att mäklaren hört av sig för att säga att vi hade högsta budet och 'vann' huset. Vilken känsla!
Där bor vi nu i vårat hus som vi format och byggt om precis som VI vill ha det och känner varje sekund att vi trivs så jäkla bra! =)

På förmiddagen idag före jobb och dagis klädde vi oss och gick ut i den nysnöade snön på promenad. Jerry fick dra Filip i pulkan. Fille hade skitroligt där bak och Jerry fick arbeta lite hårdare än en vanlig promenad, heelt perfekt.

Nu längtar jag hem, hem till Hortlax, hem till världens bästa Filip, hem till världens bästa Jens, hem till världens bästa Jerry!

Jag bjuder på en som jag tycker blev så fin bild, Filip med sin kompis Evert.

Idag vaknade vi (läs Filip) till pappas väckarklocka. Suget på att kliva upp var inte särskilt stort men jag släpade mig ner och till soffan under filten där jag huserar än. Välling och kaffe har jag åstadkommit.
Filip sitter och myser framför babblarna, han verkar vara betydligt mer redo för dagis idag än igår så det känns ju lovande.

Om man skulle börja ta tag i dagen, klockan börjar rinna iväg fast man inte kan tro det när de är bäcksvart ute.

Idag har det varit bitigt ute, mysigt med att ha varmt om fossigsarna och en brasa som värmer. Imorse när jag klev ner från sista trappsteget på trappan så ångrade jag inte för en sekund att vi gjorde oss besväret och kostade på att lägga in golvvärme. Det är skönt att känna hur rätt man gjort, iaf utifrån oss själva :-)
Värmen på golvet blir lite mer påtaglig när det är såhär pass kallt ute.

Mindre trevligt och i vild panik ropade jag på Jens som låg och drog sig när jag insåg att det inte gick att få fram varmvatten i kranarna. Det var tydligen så enkelt att gå ut och isolera rörstumpen där ute. Räckte visst inte med en handduk i 20 minus ;-)
Jag hann tänka tusen tankar om att hela systemet frusit sönder och sånna drastiska saker.

Har städat undan efter sjukstugan och tvättat alla sängkläder dom använt och filtarna på soffan. Jens är väl först ikväll fit for fight medan fillepille inte riktigt är på banan igen. Han är inte speciellt sugen på att äta och det är inte likt han och bajseriet är kanske inte riktigt som det ska vara omän inte överdrivet men ändå. Han får stanna hemma imorgon också så får vi se ifall han är på g för att åka på dagis på torsdag, det tar vi då. Jag vill inte skicka han om han inte är hundratie pigg och sen ska han ju inte fara så han smittar alla andra barn.
Eftersom jag inga symtom har så är det jag som återgår till jobbet imorn, planeringsdag som jag helst inte ville missa. Jens får ta över vårdandet av barnet imorgon.

Tack och hej!

... Ta i trä! Jag är frisk! Ja, än ska jag väl inte ta ut någon seger men ju längre tiden går.. :-)
I eftermiddag trodde jag loppet var kört, rustade mig med hink och vandrade omkring här.. Jens stöttade mig genom att skratta åt mig och var så belåten att han gjort bort sitt. Falskt alarm, tänk så psykiskt illa man kan må att man faktiskt tror man ska kräkas nästa sekund.

Filip börjar vara rätt så återställd, kanske inte helt och hållet fräsch i magen och inte fullt så matfrisk. Så vi stannar såklart hemma tills allt fungerar som det ska igen.
Jens är väl rätt pigg och fräsch han också, så det går åt rätt håll. Bara jag kvar då..
Jag har skräck för att gå och lägga mig, är så fruktansvärt rädd för att somna och sedan vakna av att jag mår dåligt. Sjukt? Ja visst. Jens vill att vi ska sova uppe i sängen inatt och det låter väääldigt lockande efter två nätter på en spjälsängsmadrass på golvet. Det känns på något konstigt sätt tryggare sova nere ifall det skulle slå till. Ja vi får se hur jag gör. Världsliga och stora problem.. Jag är inte av denna värld när det kommer till just, magsjuka.

Renbäddade åt Filip och flyttade upp hans madrass och täcke till hans säng ikväll, så han sover gott nu. Lilla lilla hjärtegull. Han är hemskt mammig nu och det har väl knappast dragit från de dagar han nu varit sjuk. Jag klagar inte men det skulle ju inte göra något om pappa också dög emellanåt.

Nu ska jag rensa bort tankarna från allt vad magsjuka har att göra och lägga mig på madrassen här framför elden under filten och se lite tv!

Filip ville inte ha någon middag och sekunden senare blev han gnällig och inte sitt rätta jag, en stund senare kräktes han lite, kräktes lite till och kräktes massor, och kräktes massor.. Och så fortsatte det hela kvällen och halva natten.
Jag och Filip bäddade och sov (sov och sov) på madrass framför tvn inatt. Nu är han relativt pigg.. Det är inte Jens, nu är det hans tur. Jag är glad så länge jag klarar mig så nån av oss är någorlunda pigg och fräsch för att orka ta hand om Filip.
Mår illa gör jag men det har jag gjort sen Filip kaskadkräktes första gången.
Jag räknar minutrar med två ordentliga smittor i min närhet.
Huja!

Min stora skräck för magsjuka blir knappast mildare för varje gång vi drabbas.

Nu ska jag lägga mig på spjälsängsmadrassen som jag bäddat på.. Vi sover nog framför tvn och brasan inatt också. Om jag nu inte sover på toa.. Det återstår att se.